Den ikoniska Trek-cykeln Domane har utvecklats från generation till generation, men det genomgående temat är oförändrat: Domane är en bekväm, förtroendeingivande och effektiv racercykel med endurancegeometri, byggd för långa, snabba, och roliga, turer på landsvägen.

Första generationens Domane byggdes med 700 x 25c-däck och fälgbromsar som klämde kring smala fälgprofiler. Bortsett från bromskraften behövs påtagligt mycket högre däcktryck för de här smala däcken, varför Treks tekniker och konstruktörer skapade en för den tiden revolutionerande följsamhetsteknik för att göra cykeln bekvämare. Tekniken fick namnet IsoSpeed-länkage eller kort och gott IsoSpeed. IsoSpeed var en flexibel koppling mellan sadelröret och överröret som gjorde att sadelröret kunde flexa bra mycket mer än på den tidens traditionella ramar. Cykeln blev på detta vis följsammare och bekvämare.

Tekniken fungerade så bra att Domane kunde understödja cyklister som Fabian Cancellara, Lizzie Deignan och Elisa Longo Borghini i deras jakt på den översta pallplatsen i tävlingar som den legendariskt krävande Paris-Roubaix.

Den långa raden av tävlingsresultat genom åren betyder naturligtvis mycket för Trek, men mycket har förändrats på teknikens område sedan 2012. Hydrauliska skivbromsar har ersatt fälgbromsar och lämnat utrymme för större däck. Däckvolymerna har därför gradvis ökat i och med att cyklisterna velat ha en bekvämare och mer kapabel cykel. Den här däckrevolutionen öppnade upp möjligheten att bygga mycket lättare cyklar med en enklare konstruktion och en ökad pedalstyvhet. Det för oss fram till Domane Gen 5.

Konstruktionsteamet hade tre målsättningar för Domane Gen 5. Deras ambition var att begränsa vibrationsenergin, förbättra pedalstyvheten och minska cykelns vikt. Vibrationsenergi är ett mått som används i Trek Performance Research Lab för att mäta vibrationer som överförs till cyklisten under cykling på ojämnt underlag. Frågan var hur en cykel som saknar IsoSpeed ändå kan vara bekväm och samtidigt få bättre pedalstyvhet. Svaret bryts ned till tre komponenter: sadelstolpen, ramen och däcken.

Sadelstolpens geometri och kolfiberupplägg optimerades för vertikal följsamhet samt sidstyvhet. Sadelstolpen har en oval tvärsnittsarea vilket gör att den kan flexa vid hårda stötar samtidigt som sidstyvheten bibehålls när sadeln belastas under cyklingen.

Historiskt har ramar placerats i fixturer i testlabben med vikter som hänger från sadlarna för att mäta den totala utböjningen på ramen eller sadelstolpen. Det här är standardförfarandet, men vill man få hela bilden måste hjul och däck inkluderas i systemet. I testet används också statisk belastning till skillnad från verklighetens dynamiska belastning. Att mäta den totala följsamheten är därför utmanande, i synnerhet när man lägger till pedalernas dynamik i ojämn terräng. Men det är där som Trek Performance Research Lab kommer in i bilden. Trek Performance Research Lab bildades för att studera hur cyklister och cyklar interagerar i en dynamisk miljö.

Labbet byggdes upp runt ett anpassat, lamellbaserat Woodway-rullband där Treks tekniker kunde fästa olika typer av cykelunderlag. Testtekniken gör att Trek kan borra ned sig i detaljer om cykeldynamik och få mätvärden genom en stor uppsättning verktyg för datainsamling. Vi har verktyg för inspelning av rörelser i 3D till töjningsmätare och accelerometrar inbyggda i cykeln. Vi brukar säga att vi ”mäter allting från tuva till kropp” i labbet. Genom vår mätkapacitet har Domanes konstruktionsteam kunnat försäkra sig om att nästa generation Domane helt och fullt uppfyller prestandamålen.

Cyklarna märktes upp med reflexer på alla delar och det gör att vi kan se i 3D hur cykelns olika områden påverkas av terrängens inverkan. För att avgöra ramens följsamhet (d.v.s. hur mycket cykeln ”slätar ut” cyklingen) tittar vi på markörerna kring vevlagret. För att förstå cyklistens upplevelse på sadeln, ”kontakten”, betraktar vi rörelserna mellan korsrygg och sadel. Enkelt uttryckt är cykeln bekvämare ju likartade värden vi uppmäter för ”kontakten” mellan korsrygg och sadel. Eller med andra ord kan sadeln vid cykling i skumpig terräng stöta till cyklisten så att ”kontakten” mellan korsrygg och sadel får större variation. Alternativt kan cyklisten ställa sig på pedalerna för att lämna sadeln vilket är extremt påfrestande för kroppen.

Diagrammet nedan visar den genomsnittliga förändringen per varv (d.v.s. genomsnittlig förskjutning per varv på rullbandet) vid 32 km/h för Domane Gen 4 med 32 mm däck och Domane Gen 5 med 35 mm däck. Standardavvikelsen för de olika varven visas som ett skuggat område kring kurvan. Skuggade områden under kurvan har fyllts med blå och gul transparent färg, vilket medför att överlappande områden blir gröna. Trenden som visas uppträder för alla hastigheter, men vi fokuserar på hastigheten 32 km/h eftersom denna hastighet uppvisar cykelns största vertikala rörelse i terräng. Vi observerar att variationen i “ramens följsamhet”, eller vevlagrets vertikala rörelse, är 0,08 mm och att avståndet mellan sadeln och korsryggen, ”kontakten”, endast varierar med 0,11 mm. Med andra ord är skillnaden mellan resultatet för Gen 5 respektive Gen 4 försumbar.