1. Loading...

Två vänner, tre cyklar, en husbil och en tävling av det tuffare slaget

Efter en snabb replik var utmaningen ett faktum. René Wildhaber, en passionerad, men stundtals pensionerad, proffscyklist inom enduro, tröttnade på sin cykelmekanikers körstil.

Legendariska enduro-cyklister som René besitter en stor dos tålamod och strategiskt tänkande, men du blir inte en av världens bästa genom att köra långsamt. Och ”långsamt” var ungefär hur man kunde beskriva sättet som hans cykelmekaniker, fotograf, vän och chaufför Urban Engel tog sig fram längs vägarna vid målgången till Enduro World Series på den italienska Rivieran.

Allt annat var helt perfekt. Maten, kaffet och stigarna i Italien hör till Renés favoriter, och han kom till och med överst på prispallen i Masters-kategorin. Men under hela helgen såg det schweiziska MTB-esset fram emot hemresan med viss bävan: hela 500 kilometer i passagerarsätet medan Urbans husbil sniglade sig fram över vägarna

Det här var inte ett nytt dilemma. De båda vännerna visste sedan många år tillbaka att de hade olika körstilar, men trots detta trivdes de tillsammans. Tills de slutligen nådde en brytpunkt i Italien efter EWS i Finale Ligure.

”Kör snabbare”, sa René.
”Jag håller min egen takt”, sa Urban.
”Du behöver väl åtminstone inte köra långsammare än den där Piaggio-trehjulingen”, sa René.
”Om du inte gillar hur jag kör”, sa Urban, ”kan du cykla hem.”

René slogs av en tanke. Han funderade en kort stund. ”Vet du vad”, sa han, ”det är precis vad jag tänker göra. Och jag kommer att komma fram före dig.”

Så var tävlingen igång.

René hade tillgång till en Madone, en Slash och en Powerfly el-MTB – tre väldigt olika cyklar som var och en fick olika uppdrag under den långa turen hem till Flumserberg. Urban hade sitt hem på hjul, sin trofasta husbil.

Madone: Finale Ligure – Milano – Splügenpass

Som de flesta morgnar vid den italienska Rivieran inleddes tävlingsmorgonen med cappuccino. René valde Madone för klättringen från kusten till Poslätten och kom upp i 80 km/h i utförslöporna.

”Man behöver ha is i magen”, sa han, ”men med en styv ram är det inga problem.”

Han vann lätt den första etappen. Efter 200 kilometer rullade han in på piazzan framför katedralen medan Urban och husbilen fortfarande kämpade sig fram genom centrala Milano.

Dag två fortsatte han med Madone för att trampa sig uppför det 2114 meter höga Splügenpasset som skiljer Italien från Schweiz. Det var en tuff sträcka för både René och Urban. Stigningen var en utmaning för husbilens motor, och serpentinvägarna slet på förarens armar.

Slash: Splügenpasset – Ilanz

När Urban till slut nådde fram till Splügenpasset bytte René ut sin Madone till förmån för favoritcykeln Slash, varpå han kastade sig nedför en bergväg som byggdes under romarriket för mer än 2000 år sedan, innan han svängde av på en smal stig som ledde in i Graubünden. Trots de höga hastigheterna slätade Slash ut ojämnheterna i underlaget och förvandlade den stötiga vandringsleden till rena nybörjarbanan.

Samtidigt rullade Urban och hans sommarstuga på hjul långsamt nedför Splügenpassets slingrande bergvägar. Både René och Urban var som fisken i vattnet. När de möttes i Ilanz gjorde René ett sista cykelbyte.

Powerfly: Ilanz – Panixerpass – Flumserberg

Den sista dagen var den extremaste. Vägen till Panixerpass är brant. Med en vanlig MTB-cykel skulle man behöva gå uppför med cykeln på ryggen. Men den 250 Watt starka Bosch-motorn på Rénes Powerfly gjorde processen kort med klättringarna, så han kunde cykla 95 % av stigsträckan. ”Jag fick ha ryggsäcken på magen för att flytta fram tyngdpunkten, så att framhjulet fick kontakt med marken”, sa René.

Han tillbringade natten i en bergshytta medan Urban följde Rhen genom Graubünden. Om någon hade sjösatt pappersbåtar på floden, hade de flutit snabbare än vad husbilen rullade.

Den här sista etappen av deras vänskapliga tävling gick från Panixerpass via Sernftal i Glarus och sedan upp till resans slutdestination, Flumserberg. René gav järnet på sin Powerfly, medan Urban tryckte plattan i mattan och kom upp i 81 km/h på motorvägarna.

När René nästan var hemma svängde han in på välbekanta marker och valde en av stigarna som han själv varit med om att konstruera på Flumserberg. Han trampade upp till toppen av Prodkamm på sin Powerfly och kastade sig sedan nedför ”Red Fox och Blue Salamander stigarna” . Det var den perfekta avslutningen på en prefekt cykeltur. Trodde René, åtminstone.

På parkeringsplatsen klev en utvilad Urban ut från sin husbil. 500 kilometer i hans egen takt, utan en otålig passagerare, passade honom perfekt.

Till slut bestämde de sig för ett oavgjort resultat. Och de var rörande överens om att detta hade varit den roligaste hemresan från EWS i Finale Ligure någonsin. Både sköldpaddan och haren har roligt när man får färdas i sin egen takt.

Jämför produkter i ditt ställ

Jämför
Sverige / Svenska
You’re looking at the Sverige / Svenska Trek Bicycle website. Don’t worry. We’ve all taken a wrong turn before. View your country’s Trek Bicycle website here.